Ett personligt hem att älska

Mängder av loppisfynd

Därefter var det dags för hallen. Målet var en praktisk och fungerande hall – de hade dock ingen bild av hur den skulle se ut. Men när de förälskade sig i en turkos tapet med rosa flamingos föll allt på plats.

– Att sätta upp den var ett litet helvete, eftersom väggarna är lite sneda, det är en gammal lägenhet. När det väl blev klart gick vi på ”krokjakt” i fem månader – jag är allergisk mot klassiska klädhängare, jag ville ha något annorlunda, säger Tatiana och visar samlingen av udda krokar vid ytterdörren där parets jackor nu hänger.

Så gott som allt i lägenheten – förutom köksluckorna – är loppisfynd, fynd från resor, presenter och äldre retrogrejer som de klickat hem från nätet. Någon särskild plan eller stil har de dock inte haft.

– Stilen har växt fram under tiden vi hållit på. Vi har aldrig tänkt på hur det ska matcha och vara enhetligt, vi bara kör – det får bli som det blir! Allt behöver inte heller vara perfekt, det gör inget om lägenheten är lite luggsliten. Det är bara charmigt, menar Tatiana.

– Lite som man själv, tillägger Arild med ett snett leende.

Våga vara personlig

Förutom Matthew Williamson-tapeten till hallen föll paret även för två andra tapeter på engelska tapetmagasinet. I vardagsrummet sitter nu en grafisk 50-talsinspirerad tapet, och i matrummet en gulgrön växtinspirerad Versacetapet.

– Vi kallar den ”selfieväggen”. Alla vänner som kommer hit vill ta selfies framför den tapeten, säger Tatiana och berättar att en kompis kallat parets stil ”50-tal med eklektiska inslag”.

– Jag kallar den ”Tatiana- och Arild”-stilen. Det är tur att vi har till 90 procent samma inredningssmak. Det hade varit illa om jag varit shabby chic och carpe diem, eller svenskt tenn och doftljus. Det hade aldrig funkat, säger Tatiana och skrattar.

– Många fegar ur och tänker ”om jag ska sälja så kanske köparna inte gillar stilen” – och så målar de helt vitt i stället för att gå på sin personliga smak. Men nu är det ju vi som bor här och vi som bestämmer. Man ska tänka på nuet och inte vara feg. Tveka inte när du står med en tavla du gillar som kanske inte ”passar”. Smaken är som baken – och även de som köper en vit lägenhet vill troligen ändå göra om den, säger Arild.

Graceland är drömhemmet

Inte heller måste det vara ett visst märke eller äkta retro för att platsa hemma hos Hanssens. Här finns allt ifrån en lyxtapet från Versace för 2 000 kronor rullen, till en turkos bensindunk som fyndats på en polsk gatuloppis och en popcornmaskin från Rusta.

– Tuggummiautomaten fick vi på e-Bay i England – och hittade gamla mynt i den, berättar Arild. 

Intresset för det gamla och det unika är dock inget de fått med sig hemifrån: 
– Under min uppväxt i Trondheim ville mina föräldrar köpa nya möbler så fort det fanns pengar. Den generationen tittade inte tillbaka, de ville gå framåt och tyckte allt nytt var bättre. Det gamla hade inget värde för dem, säger Arild. 

Paret ger också varandra mycket eget utrymme i hemmet. Tatiana samlar på skor (hon har över 160 par), vippiga 50-talsklänningar och röda läppstift som tar mycket plats i hyllor och garderober.  

Och Arild, som spelar i punkbandet Troublemakers, har en egen ”mancave” i hemmet där han tar en öl med kompisar och lyssnar på musik. Där ryms inte bara en imponerande gitarrsamling, utan också studioutrustning och skohyllan där hans samling av ”Creepers” samsas med Tatianas högklackade. 

Arild och Tatiana delar även kärleken till USA. I garaget står en välbevarad Ford Mustang från 1966 och på helgerna svingar Arild amerikanska pannkakor med lönnsirap.

– Vår USA-fetisch har spårat ur å det grövsta. Om jag fick välja ett drömboende vad gäller inredning så hade jag flyttat in på Graceland, Elvis ”djungelrum” var fantastiskt, säger Tatiana och skrattar.